Församlingsordning för Korskyrkan Filipstad-Hällefors
Vi är anslutna till Pingst-fria församlingar i samverkan och Evangeliska Frikyrkan
Syftet med denna skrift är att beskriva det väsentliga i vår församlings tro och liv. Som Jesu lärjungar med ett missionsuppdrag, och under bön och tillbedjan, reflekterar vi ständigt över vår tro och vårt liv. Skriften är formulerad för ett folk på väg.
Församlingsordningen kompletterar församlingens stadgar. En församlingsordning uttrycker kortfattat hur församlingen förstår Bibelns budskap och vill tillämpa det i sitt gemensamma liv. En församlingsordning har också karaktären av vilja och målsättning. Den kan inte täcka in alla områden som berör kristen tro och en kristen församlings uppgift och funktion, men den har till syfte att få fram en gemensam grundsyn.
Församlingen har sina rötter i Pingstförsamlingen i Filipstad och Hällefors samt församlingen Kristen Gemenskap.
Vår tro är grundad på Guds Ord, Bibeln, och är sammanfattad i den apostoliska och nicenska trosbekännelsen. Vi tillhör den baptistiska, pingstkarismatiska grenen av kyrkan med dess betoning på frihet och på personlig övertygelse om frälsning och tro samt eget beslut om dop samt på den helige Andes verk i våra liv.
1 Joh.1:9, Rom.10:9-10, Ef.2:8, Rom.3:21-24 och 1 Joh.3:1, Apg.2:41
Församlingen utgör Kristi kropp
Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Romarbrevet 12:4-6
Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del. Efesierbrevet 4:15,16
Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden. Efesierbrevet 2:20-22
För de första kristna innebar medlemskapet, att man blev en lem i en levande kropp – en oumbärlig lem och byggsten i Jesu Kristi kropp. Paulus säger; ”…Honom som är huvudet för församlingen – som är hans kropp…..” Vi lever i en relation till varandra som innebär ömsesidighet, som i en kropp, en levande organism. Kroppen hålls ihop genom den kärlek och det stöd som de olika lemmarna ger varandra.
Församlingen är långt mer än en organisation anordnad och strukturerad av människor. Församlingen är en del av Jesus själv. Den representerar Gud själv – och det gudomliga på jorden. Tillsammans ska vi uppenbara fullheten och mångfalden av Jesus Kristus. När Jesus gick här på jorden helade han de sjuka, tröstade, uppmuntrade och befriade han människor. Han visade vem Gud är. Vi är kallade att vara Jesu fötter, händer, ögon och göra det som Jesus gjorde. Tillsammans är vi Jesu kropp.
Huvudtanken i dessa verser är att vi är delar, “lemmar” i samma kropp fast vi är olika och har olika funktioner. Det finns å ena sidan mångfald och individualitet, och å andra sidan finns det enhet, tillhörighet, och djup identifikation med de andra kristna som vi står i relation till i Kristus. Det står att vi ”hjälper och stöder” varandra. Vi lever i en relation till varandra som innebär ömsesidighet, som i en kropp, en levande organism.
Det är både en förmån och ett ansvar att vara en del i Guds församling, ett barn i Guds familj, en fungerande del av Kristi kropp. Var som helst i världen du befinner dig som kristen har du både förmånen och ansvaret att söka upp en lokal kristen församling och delta i gemenskapen som en del av Kristi kropp på den platsen.
Anden är Hjälparen som ger oss kraft i vittnandet. Guds Ande ges som en gåva till alla som tror på, och tar emot, Jesus Kristus som Frälsare och Herre. Vi fördjupar det andliga livet när vi låter oss uppfyllas av den helige Ande, när vi lyssnar till, urskiljer och följer Andens ingivelser. Anden är Guds närvaro som utrustar oss med kraft och öppnar upp för ett övernaturligt liv. När vi lever i gemenskap med Anden kommer Andens frukter att mogna fram i våra liv; kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Dessa frukter gör tron attraktiv. Andlighet och karaktär hör ihop.
Apg.1:8, Ef.5:18, Gal.5:22-23, 1 Kor. 12:1.12, Apg. 2:41
Församlingens vision
Vi vill vara en församling som växer i vår kärlek till Gud, varandra och världen.
Människor kommer till församlingens modersfamn och fadershjärta.
Jesus Kristus blir känd, trodd och efterföljd.
Medlemmar blir utrustade till tjänst och växer i de andliga gåvor som Gud ger.
Församlingen
Församlingen består av en grupp människor som hör ihop genom sin relation till Jesus.
Det är inte tänkt att man ska vara kristen ensam. De som levde på nya testamentets tid kände inte till uttrycket privatkristen. När man kom till tro, lät man döpa sig och man anslöt sig till de kristna på orten (Apg 2:41). Lokalförsamlingen handlar om gemenskap, att vi kristna behöver varandra, både för vår egen skull och för vårt uppdrags skull. Församlingen har kallelsen att vara utåtriktad. Tanken är att man i församlingen ska rustas för att möta världen. Församlingen är sänd till världen med budskapet om den uppståndne och levande Jesus (Joh 17:18). Men för att på rätt sätt kunna fungera utåt behövs ett fungerande inre liv. Identiteten kan inte bestå av byggnader och verksamhetsformer utan i livet med Gud och varandra. Att mötas för att be, läsa Bibeln, dela livet med varandra är själva kärnan för församlingen (Apg 2:42-47). Församlingen ser som sin kallelse att engagera sig i olika samhällsfrågor och medverka till samhällets förbättring. Vi är kallade att vara ljus och salt i samhället. /Matt.5:13-16) I bönen Fader Vår ber vi att Guds rike skall komma och att Guds vilja skall få råda i vårt samhälle på samma sätt som i himlen.
I Jeremia 29:7 uppmanas vi att ”söka den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.”
Äkthet i relationer
I vår församling vill vi värdera äkthet högt. Vi vill att vår tro ska vara förankrad i våra hjärtan och inte upplevas som en from mask. Till församlingen är man välkommen i sin svaghet, brist och ofullkomlighet och tillsammans ska vi stödja varandra och vandra vidare och fördjupa vårt andliga liv. Församlingen handlar i första hand om relationer. Guds kärlek och omsorg måste få ta sig praktiska uttryck i vår gemenskap och i vårt samhälle. Vi vill bygga goda relationer till alla människor. Vi är en mångkulturell församling där olika gåvor och erfarenheter kommer till uttryck i vår tjänst inför Gud.
Vi vill uppmuntra alla att söka efter de uppgifter i församlingen som stämmer med personliga förmågor och med de nådegåvor som Anden ger till var och en som tror. Andens gåvor ges i syfte att bygga upp församlingen och utrusta för tjänst.
Rom.12:4-8, 1 Kor 12: 4-11, Ef 4:11-16
Gudstjänst
Gudstjänsten är navet i vårt församlingsliv och innebär ett möte mellan Gud och människor. När vi firar gudstjänst är alla deltagare och medskapare, till Guds ära och människors uppbyggelse. Förkunnelsen, lovsången och bönen/förbönen är de grundstenar av vilka vi bygger våra gudstjänster. Gudstjänsten är alltid offentlig och öppen för alla. Därför är det vår strävan att vara begripliga också för dem som inte är kyrkvana.
Apg. 2:42, 1 Kor. 14:26-33, Hebr. 10:25
Dop
Dopet i Fadern, Sonens och den helige Andes namn är en gåva. Det är vårt vittnesbörd om tro och ett sätt att synliggöra frälsningen. När människan sänks ner i dopgraven och sedan reses upp illustreras vad som sker i frälsningen. Vi begraver den gamla människan och uppstår för att leva ett nytt liv i Jesu gemenskap. Men dopet är inte bara en symbolisk handling utan även ett tillfälle där Gud handlar. I Nya Testamentet beskrivs dopet som ett dop till, och in i, Kristus. Vår församling tillämpar troendedop och det sker genom nedsänkning efter personlig bekännelse om tro på Jesus Kristus. Vi uppfattar Bibeln så, att en människa först ska komma till en personlig tro, och därefter, som en bekännelse av denna tro, låta döpa sig. Vi praktiserar endast troendedop, predikar det frimodigt, och ser det som en stor välsignelse. Dopet in i Kristus är också ett dop till gemenskap med alla dem som tillhör den världsvida församlingen.
Det dop som församlingen förkunnar och praktiserar är troendedopet (se rubrik Dop) men i respekt för olika syn i dopfrågan tillämpar församlingen öppet medlemskap vilket innebär att församlingen också välkomnar som medlem den som bekänner sig tro på Jesus Kristus som sin personlige Herre och Frälsare och är döpt i annan tradition.
Apg. 2:42, 1 Kor. 14:26, Hebr. 10:25
Nattvard – Herrens måltid
Vi har fått Herrens måltid som en gåva med rik och mångfaldig innebörd. Det är en helig handling instiftad av Jesus Kristus. Måltiden följer Jesu eget handlande i instiftelseberättelsen; han tog, han tackade, han bröt och han gav. I brödet och vinet blir mötet med Jesus tydligt. I måltiden speglas också en gemenskap som överskrider alla gränser mellan människor. I måltiden påminner vi oss Kristi fullbordade försoningsverk. Vi bekänner vår synd och skuld och tar emot hans förlåtelse. När brödet och vinet delas finns också Kristus närvarande genom den helig Ande. Brödet och vinet gestaltar den generositet som kännetecknar både skapelse och frälsning. Måltiden genomsyras därför av tacksamhet och lovprisning. Vi är ett folk på väg och måltiden är en rastplats som stärker vissheten om att Jesus vandrar vid vår sida och leder oss till den framtid som Gud har berett för oss. Vi praktiserar ett öppet nattvardsbord. Det innebär att alla som tror på Jesus inbjuds till Herrens måltid.
Matt. 26:26-29, 1 Kor. 11:23-29, 1 Kor. 10:16-17
Givande
Våra ekonomiska resurser är också en gåva. Med gåvan följer ett ansvar att förvalta och fördela som Anden leder. Var och en skall ge efter sin förmåga och med glädje. Att ge en tiondel av sin inkomst är en god andlig regel och en tradition som följt Guds folk och som Gud välsignar. Tiondet påminner oss om att allt egentligen är Guds. Det är en insikt som motiverar att dela med sig frikostigt och ibland ge över sin förmåga.
2 Kor. 9:6-8, Mal. 3:10, 2 Kor. 8:1-8
Bön
Bön är en tjänst som varje kristen är kallad till. Gud har knutit stora löften till bönen och vår övertygelse är, att utan bön så blir allt vårt arbete ineffektivt och verkningslöst. Personligt och tillsammans vill vi i uthållig bön uttrycka vårt beroende av Gud, vår tro på Gud och förvänta oss att han ska verka och göra långt mer än vi kan be eller tänka. Bönen är själva motorn i en församling och vi vill hålla bönen ständigt aktuell både i det gemensamma bönemötet i församlingen och i den personliga dagliga andakten.
Matt. 7:7-11, Apg. 2:42, 1 Tess. 5:17, Jer. 33:3, Ef. 3:20
Barnvälsignelse
Vi tror att alla barn tillhör Guds rike och att ingen särskild akt är nödvändig för att upprätta detta förhållande. Men liksom Jesus en gång tog upp barnen i sin famn och välsignade dem, vill vi också i vår församling ge möjlighet för föräldrar att bära fram sina barn i en välsignelseakt.
Barnvälsignelsen är en tacksamhets- och glädjefest, en förbönsstund för barnet, dess föräldrar och syskon. Den uttrycker även vår vilja att ta emot barnet i vår gemenskap och att tillsammans med föräldrarna leda det fram till en personlig, medveten tro och andlig mognad. När barnet blir äldre önskar vi att det själv vill bli döpt och medlem i församlingen.
Mark. 10:13-16, Matt. 18:1-7,10, Ps. 127:3
Vigsel
Vi bekänner äktenskapet som den samlevnadsform som är enligt Guds ordning. Vi gör det i övertygelsen att det är en styrka för mannen, kvinnan och barnen, liksom för samhället i dess helhet, att ett förhållande gestaltas som ett offentligt förbund. Äktenskapet har sin grund i skapelsen. Gud skapade människan till man och kvinna. Guds utgivande kärlek är en förebild för det äktenskapliga samlivet. Sexualitetens ram är den livslånga troheten i ett äktenskap mellan en man och en kvinna. Församlingens pastorer förrättar vigsel mellan man och kvinna.
1 Mos. 1:26-28, 2:18-25, Matt. 19:1-9, Hebr. 13:4
Begravning
I vår församling ryms hela livet. Hit hör även döden. Som församling vill vi finnas närvarande genom gudstjänst, gemenskap och genom den praktiska omsorg som behövs. Vid begravningsgudstjänsten tar vi och de anhöriga avsked av den döde och överlämnar kroppen till gravens vila. I högtiden finns rum för sorg och saknad men den domineras av det kristna framtidshoppet och tacksamhet och glädje över vad livet gav.
Joh. 11:25-26, 1 Tess. 4:13-14, Fil. 3:20-21, Rom. 8:11
Församlingens gudstro
Församlingens Gudstro är en tro på ”den ende, evige Guden, världens skapare och Herre: Fadern, Sonen och den helige Ande” (Lausannedeklarationen 1974).
Vår tro är grundad på Bibeln. Vi tror att den är skriven av människor och att dessa människor var inspirerade av Gud. Jesus själv har bekräftat Bibelns auktoritet. Tro på Bibeln är därför ett tecken på lydnad mot Kristus själv. Bibeln är vårt enda, ofelbara rättesnöre för tro och liv. Vi tror att Gud, genom Bibeln, talar till människor i alla tider. Församlingens kallelse är att i varje tid försöka förstå, förkunna och förkroppsliga Bibelns eviga budskap. För detta uppdrag är vi fullständigt beroende av den helige Andes hjälp.
2 Tim 3:14-17, 2 Petr. 1:19-21, Ps. 119:105, Matt. 4:4, Matt. 7:24-27
Bibeln förutsätter att Gud finns och att han är himmelens och jordens Skapare (1 Mos 1:1).
Den kristna tron sätter människan i ett sammanhang och ger henne ett unikt värde genom att förklara henne som skapad till Guds avbild (1 Mos 1:27). De första kapitlen i Bibeln beskriver också hur människan genom den fria vilja Gud gett henne gör uppror och vänder sig bort från Gud. Resten av Bibelns budskap kan beskrivas som frälsningshistoria, d.v.s. hur Gud genomför sin räddningsplan att föra människan tillbaka till gemenskap med sig (Joh 3:16).
Jesus Kristus, som korsfäst, död och uppstånden, är den kristna trons centrum. Människan kan ana Guds existens genom skapelsen (Rom 1:20), samvetet (Rom 2:15) och en inre längtan (Pred 3:11). Men det är bara Jesus som kan förändra en människas relation till Gud (Rom 3:23-25). Det finns ingen annan väg till Gud (Joh 14:6). Jesus är unik genom att han var både människa och Guds Son när han vandrade på jorden. (Luk 1:31-35). På grund av att Jesus var den han var kunde hans offer sona vår synd, besegra ondskan och övervinna döden (2 Kor.5:21, Hebr.2:14-15). Det betyder inte att frälsningen är något som människan får del av automatiskt. Gud respekterar vår fria vilja. Evangelium är att Gud genom Jesus erbjuder frälsningen som en gåva till oss, men det är vi som måste ta emot gåvan (Ef 2:8, Rom 10:9). Vårt ställningstagande här i livet påverkar evigheten. Himmel eller helvete handlar om vår relation till Jesus (1 Joh 5:11-12). När Jesus fullgjort sitt uppdrag på jorden återvände han till himlen med löftet att han ska komma tillbaka. (Apg 1:11)
Evangelisation och Mission
Uppdraget som Jesus gav till sina lärjungar finns klart formulerat i bibelordet:
”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matt 28:19-20
Detta uppdrag har förnyats till varje kristen och till församlingen genom alla tider. Jesus som församlingens huvud framhöll buden från Gamla Testamentet som grundläggande och viktiga. Samtidigt gav han ett nytt bud – kärleksbudet: Älska Gud och älska din nästa som dig själv (Mark.12:29-31).
Med denna utgångspunkt blir uppdraget till församlingen:
- att göra Jesus och hans budskap om Guds rike känt i världen
- att vinna människor för Jesus och göra dem till lärjungar
- att älska och tjäna varandra och vår nästa
- att tjäna Herren med kärlek
Vi vill nå ut med budskapet i vårt närområde, i vårt land och utöver hela vår jord (Apg.1:8).
Församlingen vill inspirera medlemmarna till personligt engagemang för människors frälsning.
Församlingens ledarskap
Jesus Kristus är församlingens Herre. Församlingstjänsterna måste betraktas utifrån tjänandet och den utgivande kärlekens princip och alla troendes funktion inför varandra och tillsammans som Guds folk.
Församlingen skall ha en församlingsledning, bestående av församlingens pastor/pastorer och därtill utsedda församlingsledare.
Församlingsledningens målsättning är att vara ett visionärt ledarskap. Ett ledarskap som är öppet för förändringar och som uppmuntrar församlingen till andlig tillväxt och utveckling. För att detta skall uppnås fordras ett strategiskt tänkande och en långsiktig planering samt att lyssna till Guds tilltal och vara öppen för den helige Andes ledning.
Ledarskapet tar sig bl a uttryck genom omsorg om individen, personlig själavård, vaksamhet över församlingens behov och utveckling samt förbönstjänst (Apg.20:28). Församlingsledningen håller dessutom en öppen dialog rörande teologi, undervisning och andra andliga frågor.
När en medlem medvetet lever i synd eller förkunnar falsk lära har församlingen ett ansvar att ge personlig vägledning som syftar till omvändelse och upprättelse. Ordningen som anges i Matt.18:15-18 är ett grundmönster för hur processen kan gå till för att ”vinna tillbaka” den som lever orätt eller förkunnar andra frälsningsvägar. Grundprincipen för alla former av omsorg om medlemmar i församlingen är sanning och kärlek i förening.
Bibelord om ledarskap: Matt.20:26-28, Apg.14:23, Apg.20:28-32, Ef.4:11-13, Fil.1:1, 1 Tim.3:1-13, Tit.1:5-9, Hebr.13:7,17, 1 Petr.5:1-4
APOSTOLISKA TROSBEKÄNNELSEN
Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare.
Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre,
som blev till som människa genom den heliga Anden,
föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus,
korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket,
uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen,
sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida
och skall komma därifrån för att döma levande och döda.
Vi tror på den heliga Anden, den heliga, universella kyrkan,
de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse
och det eviga livet.
Amen.
NICENSKA TROSBEKÄNNELSEN
Vi tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds ende Son, född av Fadern före all tid, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född, inte skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allt blev till; som för oss människor och vår frälsning steg ner från himlen, blev människa av kött och blod genom den heliga Anden och jungfrun Maria, korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus, led döden och begravdes, uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna, steg upp till himlen, sitter på Faderns högra sida och skall återvända i härlighet för att döma levande och döda, och vars välde aldrig skall ta slut.
Vi tror på den heliga Anden, som är Herre och ger liv, som utgår från Fadern, som tillbeds och äras med Fadern och Sonen och som talade genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, universell och apostolisk kyrka.
Vi erkänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse.
Vi väntar på de dödas uppståndelse och den kommande världens liv.
Amen.